Målar jag Den Lede på väggen nu?

Jag känner igen tendenserna som min idol Maciej Zaremba beskriver i sin senaste artikelserie från oväntat (Eller kanske väntat?) håll. Och jag fasar för den dag då New Public Management slår igenom i räddningstjänsten på allvar.

Tänk om det kommer en dag då nästan var tredje brandman lyder under en räddningschef som inte har den minsta erfarenhet av räddningstjänsten. Tänk om en brandingenjör i operativ tjänst bara skulle ägna 31% av sin arbetstid åt det som hen har studerat i 4,5 eller 6 år för att få syssla med (utryckningar, övning, tillsyn, förebyggande och kanske forskning) men desto mer på rent sekreterararbete – rapporter, debiteringar, dubbla och överlastade insatsrapporter, uppföljningar och enkäter som politikerna kräver för att förstå hur de ska göra räddningstjänsten mer effektiv.

Och tänk om det införs samma kodsystem (Om det inte redan finns?) där cheferna skriver in vad varje styrka har uträttat och varje månad rapporterar till kommunen eller förbundsledningen som utifrån detta avgör hur mycket pengar som varje station ska få att röra sig med nästa år – alltså ett system där ”utföraren” (stationen) får betalt av ”beställaren” (kommunen/förbundet) för genomförd insats. ”Produkten” Släckning av soteld kanske blir debiteringskod 456AZ och 0,455 poäng, Singelolycka, 1 person skadad kan få bli kod 873EV och 1,372 poäng och poängen multipliceras sedan med ett fast belopp. Rökdykarinsatser med invändig släckning (kod 332DC och 6,672 poäng om ingen människa räddats, släpar man ut någon är det kod 332DT och 8,324 poäng) blir då förstahandsvalet eftersom utvändig släckning (kod 432KA om slang används, 436KJ om skärsläckaren kommer fram) bara ger  2,430 eller 2,654 poäng beroende på vilken metod som används.

Jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva läsa artikelcitat som dessa (ja, jag har kopierat från artikeln för att kunna överföra resonemanget):

”Mät- och styrmetoder från industrin kan inte fånga kvaliteter som inte låter sig uttryckas som mängder. Varken en väl genomförd olycksutredning, rökdykarinsats eller sanering av oljespill kan beskrivas med kvantitativa mått. Människor är olika, det finns flera sätt att uppnå samma mål, det finns kvaliteter (erfarenhet, omdöme, ödmjukhet inför uppgiften, inlevelse, mod att handla, förstånd att låta bli) som kan vara helt avgörande för framgången, men som varken kan standardiseras, mätas eller snabbas på.”

”… när Lean och New Public Management möts, kan i värsta fall det mesta haverera. Det tycks saknas belägg för att New Public Management gjort räddningstjänsten effektivare. Troligen äts vinsterna av kortade ”processer” (insatstider) upp av biverkningarna, som när oupptäckta glödbränder från soteldar äter sig igenom väggar och golv och flammar upp. Däremot vet vi ganska väl vad ideologin gör med professionerna. Eftersom de som numera detaljstyr brandmännens och befälens arbete inte vet så mycket om räddningstjänst och dessutom byts ut ofta, har de stort behov av konferenser. Stationschef Klangemyr på huvudstationen i Brandstad räknar ut att hen tillbringar fjorton av veckans timmar i sammanträden och på resor mellan dessa. Det hade räckt med fyra, säger hen. Och så är det alla rapporter och enkäter.”

”… New public management håller på att ”avprogrammera” räddningstjänstprofessionen. Brandingenjörer och brandmän som studerat för att ta ansvar för hela skyddsapparaten mot olyckor och verka för alla medborgares bästa skall nu läras att utföra punktinsatser och strunta i resten. Det finns ett fult ord för detta: avprofessionalisering. Det är när yrkeskårer som (förutom kompetensen) också förvaltat ett särskilt ansvar – brandingenjörer, brandmän, läkare, domare, sköterskor, poliser, professorer, lärare – fråntas rätten att definiera vad som är kvalitet på deras område. Då börjar räddningstjänsten räkna hembesök och procentandel kvinnor på stationerna.”

Jo, jag tycker visst att hembesök kan vara en god idé. Nej, jag har ABSOLUT INGENTING EMOT kvinnliga brandmän, brandbefäl eller brandingenjörer. Men när såväl förebyggandearbete som jämställdhets- och mångfaldsarbete urartar till ren ”pinnjakt” är det inte roligt längre.

Foliehatt på.//Savox

Annonser
Det här inlägget postades i brandmän, media, MSB, räddningstjänst och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s